När den största andelen av våra privata inköp automatiseras helt efter vår smak, våra behov och värderingar behöver det inte innebära mer konsumtion. Rätt inställda algoritmer bör resultera i mindre och mer kvalitetsmedveten konsumtion i den rika delen av världen.
Det är märkligt att det behövs en 16-årig skolflicka med aspberger för att få människor att ifrågasätta sin egen konsumtion. Greta Thunberg går knivskarpt igenom bruset och nyligen passerade hon Bianca Ingrosso i fråga om antalet följare på Instagram. Det är inte precis som att konsumtionskritik är något nytt. Leta gärna fram Peps Perssons låt Hög standard från 1975 på Spotify. Men det krävdes en Greta med allvarlig min för att hållbarhet plötsligt blivit samtalsämnet kring fika- och middagsbord.
Våra digitala ekosystem kan hjälpa oss att hålla vår konsumtion på en rimlig nivå. Inom några år kommer en stor del av vår konsumtion hanteras via smarta algoritmer. Dagligvaruhandeln står idag för drygt 40 procent av detaljhandeln. Vi handlar ungefär samma matvaror varje vecka. Även en ganska korkad algoritm kan räkna ut vilken mat som behöver levereras hem till mig.
När all mat levereras med hjälp av algoritmer är det enkelt att räkna ut klimatpåverkan av mina inköp. Nu kan dagligvaruhandeln göra det enkelt för mig att handla klimatsmart och kanske till och med nyttigare. Med ett enkelt reglage ska jag kunna förändra min algoritm för att få mer klimatsmart mat. Smarta algoritmer kan redan idag effektivisera logistikflöden och minska returer inom e-handeln. När ett plaggs storlek inte riktigt stämmer orsakar det returer, men redan idag kan algoritmer snabbt tipsa kunderna om att köpa en storlek mindre eller större av ett plagg.
Eftersom våra materiella behov i den rika världen är mycket mindre än vi tror så borde en algoritm som optimerar mot hållbarhet kunna minska vår konsumtion av sällanköpsvaror radikalt. Redan sedan Peps Perssons Högstandard från 1975 vet de flesta av oss att vi inte blir lyckligare av flera varor. Frågan är om det inte är tvärt om?
När det mesta av maten handlas online – minskar behovet av bil. Jag kan sälja bilen och utnyttja el-bilspooler i närheten när jag verkligen behöver en bil. Eller så kan jag hyra ut min egen bil till grannarna när jag inte använder den för ett bättre resursutnyttjande.
Med blockkedjeteknik finns också möjligheter att spåra en produkt från den första hacket i gruvan, via bomullsfält, kinesiska fabriker och över haven. Jag räknar med att spårbarhet av ursprunget av en vara kommer att vara ett självklart krav från medvetna konsumenter inom bara några år. Vi kan styra in vår konsumtion mot produkter som tillverkas på ett ansvarsfullt sätt. Vi kan också optimera konsumtionen mot kvalitet – vilket gör att vi kan använda prylarna längre och återvinna dem på ett smart sätt.
Tekniken kommer inte kunna lösa klimatkrisen fullt ut – men den är ett verktyg på vägen.